Fotsteg i sanden

Av en händelse idag så hittade jag namnet och den underbara dikt som min älskade Syste Yster läste på vårat bröllop den 5 augusti 2000. Dikten som hon läste för oss var hennes egen tolkning av dikten "Fotsteg i sanden" av Mary Stevenson där hon skrivit utifrån sig själv, mig och Jocke.

"En natt hade en jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand. I skyn fick jag se glimtar och scener ur mitt liv. För varje scen, noterade jag att det var två par fotsteg i sanden; ett par tillhörde mig och det andra dig. När den sista scenen ur mitt liv visats så tittade jag tillbaka på fotstegen i sanden. Jag såg då att många gånger fanns bara ett par fotsteg. Jag noterade också att det var under mina jobbiga och ledsna tider i livet. Detta bekymrade mig och jag frågade dig om det. "Du har sagt att du skulle du gå med mig hela vägen. Men jag har sett att då jag har haft jobbiga tider i livet, finns där bara ett par fotsteg. Varför lämnade du mig när jag som bäst behövde dig? "Du svarade; " Jag har lovat att alltid vara med dig. Under de tider av lidande, då du bara ser ett par fotsteg, det är då jag bär dig."

Fantastisk dikt, och jag lovar inte ett öga var torrt :)