Jag uppskattar alla våra årstider, möjligt att det är ett ålderstecken men det gäller att vara positiv;). Det finns trots allt saker som gör att jag inte är helt överens med den här delen av året, jag avskyr att köra bil när det är mörkt och halt. Jag sitter som på nålar och är spänd som en fiolsträng när jag kör och vill bara att jag ska vara framme. Är jag sen på okända vägar eller som idag när jag hämtade Elin hos en kompis och skulle upp för en backe som var hal så kan jag nästan börja gråta för att jag blir så arg... Ja, ja när vi kommit till februari brukar jag ha vant mig och sen går vi ju våren till mötes och ljuset kommer. Visst låter det som poesi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar