tisdag 26 januari 2010

Tablettfobi?

Jag har alltid varit restriktiv med att ta medicin. Huvudvärkstabletter har jag sällan tagit, numer gör jag det för att undvika migränanfall. Nu har jag inte en så allvarlig migrän men i alla fall så är den tillräckligt påtaglig för att jag ska pilla i mig Magnecyl eller motsvarigheten till det. Piller i alla dess former och hela jag signalerar NEJ. Jag är inte emot medicinering, inte så länge det gäller andra men när jag själv ska ta så NEJ! Jag är allergisk men tar i princip aldrig allergitabletter, bara enstaka gånger. Typ när det är pollen så att till och med jag får astmakänning... För att inte prata om nässpray, läskiga saker. Spray i näsan, NEJ! Jag måste nog inse att jag har tablettfobi eller kanske till och med medicinfobi ;)

Nu sen jag började på mitt nya jobb har jag åkt en del tåg, inte hysterskt mycket men en del och det har varit X2000. Hualigen, åksjukan kommer som ett brev på posten. Jag har provat allt, sitta framlänges, baklänges, vid fönster, utan fönster... Inget har hjälpt, jo det enda raka är att sova men jag vill ju utnyttja tiden till att jobba och det går inte så bra med konstant illamående och centrifug i magen. Jag fick tips om att köpa åksjuketabletter och åksjuketugummi, naturligtvis borde jag tänkt på det själv men inte då, det är ju ett piller som ska intas. Igår skulle jag till Göteborg, återigen X2000, så jag laddade mentalt för att någon form av medicin för åksjukan... Jag har nogsamt läst igenom bipacksedeln och läst på om alla biverkningar som man kan få. Jag bestämde mig för att prova tuggummit, minst biverkningar. Jag började tugga tuggummit och började samtidigt känna efter och det var här det slog mig. Jag har tablettfobi, jag är så fruktansvärt rädd att tappa kontrollen. Tänk om jag skulle svimma, kräkas eller bli konstig på någon annat sätt... Hmmm, skulle kunna klassificeras som kontrollbehov också :)

Åksjuketuggummit är godkänt, jag blev inte åksjuk och tappade inte kontrollen... Den enda biverkningen var att tungan domnade bort och direkt försökte jag viska för att kontrollera att jag inte sluddrade :). Man vet ju inte om någon okänd människa på tåget vill prata!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hahahaha. Kan inte låta bli att skratta lite. Fast det är ju lite synd om dig Vickan. Jag tycker du ska ta dig samman och fortsätta med tuggummit.
Kram karin

Anonym sa...

Bra jobbat, men du tänker för mkt...

Jag sa ju att du bara skulle tugga i max 10 min o inte så du känner att tungan bedövas!

Bra att du tuggade o att det hjälpte :-)

Kram C

Vickan sa...

Min tunga domnade bort efter 2 minuter :) och eftersom det stog i instruktionerna att man skulle tugga minst 10 minuter...