För vems skull göra man vissa saker...

Den frågan ställer jag mig ganska ofta. Just nu är orsaken att våran gullunge Elsa absolut inte vill vara på dagis. Den lilla tjejen vaknar på natten och gråter och frågar om vi är lediga och så snyftar hon och säger "jag vill inte vara på dagis". Hon gråter hela morgonen hemma, hela vägen till dagis och är så fruktansvärt ledsen när vi säger Hej då. Förra veckan så tror jag att vi grät allihop innan vi kom till jobbet. Idag gick det lite bättre, hoppas det är på väg att bli bättre. Fröknarna har lovat att hålla lite extra koll på om det trots allt är något i barngruppen. Så varför gör man så här, lämnar det käraste man har till främmande människor och istället för att vara hemma med barnen så åker vi till jobbet? Det är inte rätt! Om det inte blir bättre så ser jag inget annat alternativ än att gå ner i tid eller jobba in fredagarna så att det blir längre helg för barnen.