Idag har Gammelmorfar somnat in hos oss och änglarna har tagit emot honom. Vi har haft förmånen att få ha honom hos oss i mer än 93 år och även om vi alla varit förberedda på den här dagen så känns det trots allt oerhört tungt när vi idag har sagt Hej Då till honom.Vi var hos honom på sjukhuset i tisdags och han såg ut som Tintin med sin frisyr och var jätteglad när Cirkus Bondeson-Eriksson stormade in i rum 29. Igår när Gammelmormor var där var han lite trött och så imorse kom samtalet som vi inte ville ta emot. Vi var allihop hos honom idag, jag & syster, Jocke, Mamma & Ola och Gammelmormor. Vi satt hos honom hela tiden tills dess att han var klar att möta änglarna. Lugnt och fint var det, men naturligtvis med stor sorg & saknad.
Jag har norpat en fantastiskt fin dikt från Karin:
Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag, och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn, tala till mig så där som du alltid gjort.
Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen borta från din röst.
Sluta inte skratta åt våra gemensamma skämt.
Skratta som vi alltid gjort.Var med mig, le mot mig, tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med er där hemma.
Uttala det som om ingenting hänt, sorglöst utan spår av skuggor.
Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att du inte längre kan se mig?
Jag väntar på dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar